Jag lever i en enda stor dimma.
Näsan rinner, tårarna rinner.
Läste Robins meddelande o allt bara släppte, det känns så verkligt nu.
Han erbjöd mig att ringa honom men jag tackade nej, han skulle inte höra vad jag sa ändå. Han påminner för mycket om Peter o jag skulle då bara sitta o snyfta i telefon.
Satt en stund o pratade med Mia igår, vi pratade om lite gamla/galna minnen! Hon gav mig ett gott skratt o lite fina minnen på det! Kändes bra. ;)
Tills ännu en sorg bröt ut på kvällen.

Peter Hammarin 2009-08-28
Emil 2009-08-30